söndag 3 juni 2012

Race report Stockholm Marathon

+4, ösregn och upp mot 18m/s var inte direkt det mest inspirerande marathonväder jag varit med om, men det var bara tt bita ihop och köra.
Först hade jag tänkt springa i dubbla t-shirts, men jag beslutade mig för en långärmad tröja vilket definitivt var rätt beslut.
Vi kom fram till stadion ungefär en timme innan start vilket var lagom. Bajamaja och sen på med löpkläder och sopsäck.

Riktigt grymt att Annika ställde upp lite spontant. Hon bestämde sig förra veckan med ett längsta löppass på en mil. Coolt!

Det var jäkligt kallt innan start och jag bara längtade efter att få komma igång så jag kunde bli lite varm i alla fall. Richards superliniment värmde gött på ryggen och jag var sjukt sugen på att springa.
Starten gick och vi rullade iväg. Det gick otroligt lätt i början och det var inga problem att hålla runt 6:10 per km.
5:30 gruppen sprang jag förbi ganska snabbt och en halvtimme senare sprang jag förbi 5:00 gruppen.
Det rullade på bra, men vädret var hemsk. Kylan och regnet var ok, men vinden var skoningslös. Vissa gator hade man fruktansvärd motvind vilket var fruktansvärt tungt.
Efter ca: 20km kom jag ikapp 4:45 gruppen och sprang om dem vilket kändes bra.
Halvmaran avverkades på 2:15, men benen började stumna rejält. Efter Gärdet och ut mot Djurgården så började det gå tungt. Jag fick lägga in gångpauser och efter ett litet tag kom 4:45 gruppen och sprang om mig. Jag försökte haka på, men det gick helt enkelt inte.
Dock släppte jag dem inte ur sikte förrän efter runt 32km vilket kändes ok.
Andra gången vi sprang över västerbron var misär. Fy fan vad det blåste och jag var helt stelfrusen. Låren var helt stumma och det gjorde ont i hela kroppen. Högtalarna var nedplockade och det var helt knäpptyst på bron. Kepsar och nummerlappar låg överallt och man bara hörde fladdret av sopsäckar på löparna.

Det var jäkligt skönt att komma in mot stan igen, men det var lite tungt att springa förbi hotellet för andra gången. Torsgatan var misär och jag kämpade för att klara 4:45, men insåg att det inte skulle gå.
Mitt pers var 4:53 och jag gick in stenhårt för att klara det.
Sista kilometern malde jag bara på och det var med stor glädje och lättnad som jag kom in på 4:49.
Jag hade hoppats på under 4:30, men jag hade helt enkelt inte den tiden i benen. Jag måste ha fler långpass i kroppen för att kunna prestera bättre på slutet av en mara.

Trappan ner till väskinlämningen var lika hemsk som sist och det var fruktansvärt kallt innan jag fick av mig de blöta kläderna.

Efter jag hade bytt om så gick jag tillbaka för att se hur det gick för Annika.
Annika sprang otroligt disciplinerat och hade i princip samma fart under hela loppet. Grymt bra!

Efter loppet var det bad, återhämtning och världens största burgare. En mycket bra avrundning på ett djävulskt tungt lopp.

Efterlängtad medalj.

Efterlängtad burgare.


Efterlängtad stretch

2 kommentarer:

  1. Väl kämpat, inte några roliga förhållande att försöka sätta pers i. Du lyckades och vet nu att i nästa lopp med normala förhållande kommer du att plocka ytterliggare tid.

    Ser fram emot nästa race report...förhoppningsvis med sol..

    SvaraRadera
  2. Vi är så jäkla bra!!! Tack snälla för en toppenhelg! Och för att du trodde på mig från den där kvällen då jag fick en liten knasig idé! Tacka Jens från mig, hade aldrig gjort det här om han inte bangat!

    SvaraRadera