Race report Finalloppet.

Pigg och snygg före start. 2h efter att bilden togs är man inget av det, men kul var det i alla fall. Jag får nog säga att det var årets roligaste lopp, men känslomässigt är det inget som mäter sig vid målgången på Stockholm marathon. Jag mötte Rikard och Arvid från TPF innan start vilket var skoj. Dessvärre hade jag ingen chans att hänga med dem i tempot då den ena springer som en gasell och den andre som en snabb gasell, men om något år kanske...

Vädret var perfekt, banan var perfekt, formen var helt ok och även om jag missade 2h gränsen med en futtig minut så är jag väldigt nöjd.
Första kilometerna gick lite tungt, men efter en kvart så kom jag in i arbetstempo och det började rulla på. Jag låg ganska stadigt på runt 6:15 första milen innan terrängen började balla ur. Efter Bertilssons stuga så bar det av ut i terrängen. Det var halt, lerigt, blött, rötter, grenar, spångar, klippor och allmänt fantastisk löpterräng. Terränpartiet var så pass tekniskt svårt att man glömde bort hur trött man var och bara malde på.
När jag kom ut från terrängpartiet så fick jag en släng av runners high och drog upp tempot till 5:45 och där kunde loppet tagit slut för min del då en jävla dåre som höll på att köra på mig med sin bil.
När jag märkte att jag hade möjlighet att klara 2h så fick jag lite ny energi och höll 5:45 fram till sista vätskestationen, men där tog energin slut. När man gick upp på milspåret igen och fick 500m uppförsbacke i ansiktet så var det otroligt segt och jag tappade hemskt mycket fart där. Men efter sista uppförsbacken så rullade det på igen sista 2km till mål och jag kunde till och med spurta lite.

Skorna efter målgång

Medaljen

Och belöningen inhandlades på Redbergsgrillen.

Nu blir det ett 12h långt nattpass..... Men det är det värt.